Låt vintern ha ett slut väldigt nära

Känns som första hyfsat lugna helgen på länge men vet inte varför.. kanske att vi varit hemma mer och slappat.

Untitled

Vi målade nytt på vår skoltavelvägg 👆

Untitled

Här är kanske hemliga receptet på denna lyckade helg, jag fick barnpaus i några timmar på lördagkvällen. En precis lagom paus när barnen hade askul med barnvakten som bland annat kollade på mitt hatprogram melodifestivalen.

image

På vägen in gjorde jag denna adbust. På vägen hem höll jag på att frysa ihjäl, -12 ❄ och svinhalt. Önskar att den här vintern slutar nu.

Untitled

Åt kokta ägg till frukost för första gången på typ 2 år?! Var gott. Har ätit scramble tofu varje helg i nästan ett år men nu har hela familjen tröttnat på det. Undra om det går att göra något som är veganskt som liknar kokt ägg?

Untitled

Till lunch gjorde vi pesto på solrosfrön eftersom min minsta är nötallergiker.

Untitled

På Ica fick vi först lite panik när basilikan var slut eftersom vi planerat peston sen länge men de grävde fram en ur dagens leverans så vi kunde pusta ut. I-landsproblem alltså.

Untitled

Pesto in the mix!

På tal om mix så vill jag ha en vinylspelare, sparar pengar det till. Kommer bli fantastiskt att ha en. Ska spela knastriga skivor med balkongdörren öppen så hela Hökis hör.

Annonser

Falköping

Förra veckan va jag i Falköping! Sa Falkenberg till flera, bland annat min syrra som smsade mig när jag satt på tåget å ba: du skrev Falköping på Instagram men sa Falkenberg till mig… sitter du på rätt tåg?! Det gjorde jag. Inget ont mot Falköping, är för det första sämst på geografi och för det andra en sönderstressad ensamstående morsa som alltid säger ja till för mycket. Svårt att säga nej när saker är kul ju.

Sak som var typiskt kul va när Dano från Rizoma Galleri kläcker ut sig: ”Ville du adbusta en reklamtavla?” medan vi hängde konsten inför vernissagen. För att beskriva mitt svar bäst måste jag använda versaler: ”MEN JUST JA, HADE GLÖMT, FYFAN VA KUL KAN VI GÖRA DET NUUUU?”. Blanda ihop Falköping med Falkenberg är en sak, men att glömma en sån skitrolig sak är inte okej.

Så här blev det:

Untitled

Och så här såg det ut när vi satte upp den på Falköping enda och tomma reklampelare. Ändå goals, att reklamtavlan va tom. Tänk om alla reklamtavlor i hela världen kunde va tomma och fria att fylla med konst.

Untitled

Hann också med en sväng till Göteborg och gjorde en adbust. Förlåt Göteborg, ska åka tillbaka och göra fler snart.

Untitled Untitled

Instagram tog dessutom bort den eftersom den ”Inte följer instagrams regler”. Crazy. Och en av anledningarna till att jag ska bli mer aktiv här på bloggen. Skrev om det i förra inlägget. För vet ni vad, Instagram tog också bort denna bild dagen efter:

Untitled

Som jag skrev på väggen i galleriet.

Untitled

Deppigt.

Hur som, Falköping var fantastiskt och jag träffade massor av fina personer där. Utställningen hänger kvar till den 24 mars och du kan bland annat kolla in denna om du har vägarna förbi:

image

Hej igen! Vi kanske borde ses oftare här?

Det är både sjukt kul och jävligt mycket jobb att driva en blogg. Det sistnämnda är anledningen till att jag inte skrivit något inlägg sen innan jul. Men nu kanske det är dags att sätta igång igen för känner att jag vill ha en plattform som jag själv äger. Ni som följer mig på Instagram vet kanske att Instagram tar bort en del av mina inlägg eftersom de ”inte följer communityreglerna”. Aka kränkta personer anmäler inläggen.

Dessutom gillar jag att skriva och en blogg är ett bättre forum för det och får bli ett komplement till de sociala plattformarna. Tänker också att jag ska vara mer frikostig med mitt privatliv eftersom jag tycker det är viktigt att visa personen bakom aktivismkonst. Det finns en fördom om vilka de är som håller på med gatukonst och den vill jag slå hål på. Har alltid tänkt så och därför aldrig varit anonym med vad jag gör även om jag ofta gör otillåtna saker. Fler måste bli medvetna om att förändringar inte sker utan motstånd och att det inte finns en mall för hur en aktivist ser ut och är.

Sen passar jag säkert ändå in på massor av fördomar ändå haha.

Vi börjar där. Och med denna video som fantastiska Linn Hallsenius gjort!

Fredag till lördag

Tänker i bland på att jag förväntar mig saker från andra som jag inte tänkt eller vågat göra själv. Det är ju dumt. Men det handlar mest om att inte våga riskera att bli sårad, känner mig för skör för det. Är ganska bra på att sätta upp murar. Tror jag? Är i ett analysera mode. Hatar det, vill att allt bara ska flyta på och sköta sig själv. I bland säger min syrra åt mig att sluta tänka så mycket och då brukar jag kontra med att det är ju det som gör mig till den jag är. Så ska inte vara arg på mig själv, däremot behöver jag en strategi för att inte fastna. Måste våga riskera mera även fast jag tycker jag är väldigt modig väldigt ofta.

Nog om det. Nu kollar vi på lite bilder från helgen!

Untitled

Inledde helgen med vegansk jultallrik på Kafé 44. Hoppade in och jobba i några timmar först, älskar att volontära. Gjorde Janssons, min favvo. Sen gick barnen själva från skolan till kafét för att joina. De tränar på att våga gå själva, när vårterminen börjar är nämligen tanken att de ska åka hem med tuben själva efter skolan. Ska bli så skönt att slippa logistiken en väg i alla fall, som det är nu är det svårt att få ihop vardagen.

Untitled

Började lördagen med att dela denna bild i sociala medier. Det är sjukt trist att tänka på hur den verkliga tomteverkstaden ser ut. Men vi behöver ändå påminna varandra om det. Ritade den förra året.

Untitled

Sen begav vi oss till Nadja för att hämta en julgran. Har börjat ge med mig mer och mer på julpyntsfronten för barnens skull. Är verkligen ingen julälskare… tycker det mest handlar om stress, pengar och ensamhet. Finns så många som inte mår bra över julhelgerna. Hur som, tog med adbust som jag förberett. De med lång text hinner jag inte skriva medan jag åker.

Untitled

En text om inkludering. Kamper blir ju ofta väldigt exkluderande eftersom vi alltid utgår från oss själva. Bra att påminna sig själv om alla andra i bland.

Untitled

I helgen planerade jag och Nadja julaftonskväll. Vi spelar musik på Söderkällaren och det roligaste av allt är att alla får önska låtar! Kostar 20kr per låt och pengarna går oavkortat till Ingen människa är illegal.

Untitled

Sen blev det så jävla mycket måndag igen. Vaknade på dåligt humör och Zoe, min äldsta, var på ännu sämre humör. Herregud vilken tonåring hon kan va. På bilden är jag med Lily, hon är yngre och mer mammig. Därav syns hon på fler bilder just nu. Apropå bilder skulle jag vilja göra album.. massor album på typ när de va små, ett per semester osv. Men tror det får bli  i ett annat liv.

Livet del 190857357483

Förra veckan började fantastiskt med en brunch hemma hos Ann-Charlotte. På en måndag, med massa underbara kvinnor. Och två hundar.

Untitled

Sen fortsatte den helt okej. Kanske överdriver lite… men ändå. Jag överlevde.

Untitled

Och hade en fin fredagskväll med Sofia och Nadja.

Untitled

Sen vid kanske 02 något sa det pang och jag fick skjuts in till SöS där jag fick stanna kvar med morfindropp till måndagen. Så deppigt. Och ville inte att någon skulle veta pga kände mig svag och patetisk. Grät när en sjuksyrra visade medkänsla. Vill glömma den helgen.

Untitled

Untitled

Sen vinter, regn, ishalka och mörker. Fast jag känner mig ändå ganska stark och hoppfull.

Untitled

Och barnen ser liksom jag fram emot jullovet. Nästa vecka barnfri. Då ska jag ta igen helgen som uteblev med pompa och ståt. Sen sovmornar och lugna dagar med barnen (tror jag hahahha) och sen barnfri vecka igen med min födelsedag. OMG. Nu fyller jag år igen.

När serotoninet dippar

Får många år sen insåg jag att ångest alltid kommer vara en del av mitt liv och att jag bara måste läsa mig att hantera den. Jag har dessutom lärt mig att känna av eller räkna ut när den kommer. Har jag till exempel haft det extremt kul eller upplevt höga adrenalinnivåer kommer det alltid en dipp. Älskar dessutom adrenalin och vill helst ha en sån kick en gång om dagen för att livet ska kännas meningsfullt. Antar att det är därför jag håller på med så mycket olika saker och att folk kallar mig modig.

I måndags förra veckan var jag 100% säker på megadipp och den kom som ett brev på posten. Eller ja, det stämmer ju inte riktigt nu för tiden eftersom Postnord alltid är sena hehe men ni fattar. Efter en vecka i misär har jag nu samlat mig, mår inte bättre men har kommit till punkten där jag inser att jag måste vara extremt snäll mot mig själv och lägga ut stora fluffiga mattor hela tiden.

Untitled

I morse tänkte jag måla alla mina naglar fulla med glada emojis för positiv känsla. För vissa kanske det låter helt galet att det är en mjuk matta i ångest men små saker kan betyda mycket. Hann bara en nagel men det får räcka.

Untitled

För muuk matta nummer två är finaste Nadja. Vi ska på någon brunchgrej i dag. Bilden är från i lördags när vi spelade på Cyklopen. Tackade ja till den med vetskapen att jag med största säkerhet skulle må dåligt den helgen och tänkte smart att omge sig med personer jag älskar och kan va öppen med.

Untitled

Har hunnit göra lite adbusts också. Denna älskar jag.

Untitled

Denna tycker jag mest är sorglig.

Hej dagboken

Jag älskar mina vänner. Jag har antagligen världens bästa vänner. De ger mig sån enorm trygghet och gör att jag vågar göra så mycket mer än om jag inte hade de i ryggen. Ingen nämnd, ingen glömd. I går fick jag en sån bra dos av dem, hängde med flera på Kafé 44 och tog en promenad men en annan på kvällen.

Annars är det jävla skitnovember. Parishelgen lägger såklart ett skimmer över hela månaden men det faktum att jag är tillbaka i Stockholm tillsammans med mörker, massa jobb och en hjärna som aldrig slutar tänka gör det svårt att vara positiv nu. Tänker mig som en överlag negativ person men det är så många som inte håller med. I går fick jag ett så fint mejl från en person som jag ser upp till. Hen skrev att jag har en sån positiv inställning till kampen och att mitt synsätt är så ovanligt i rörelsen. Det gjorde mig glad. Mindre glad blev jag över att ännu en tidning ska läggas ner och att jag ska skriva min sista krönika för den med deadline nästa vecka.

Låt oss prata lite om komplimanger och hur svårt jag tycker det är att ta åt mig av dem. Får flera mejl/meddelande från personer varje dag som berättar att jag gör ett fantastiskt jobb och att jag ska fortsätta med det. Det är så enormt fint och jag vet aldrig hur jag ska svara. Och så hoppas jag att jag inte är lika dålig på att ge komplimanger som att ta emot dem. Min grundsyn är att det är viktigt att peppa och lyfta varandra. Att vara snälla och att alltid försöka förstå våra olika bakgrunder, att vi inte kommer från samma bakgrunder i diskussioner men att det inte ska vara ett hinder.

Untitled

Så här såg det ut i går morse. Vackert ljus ändå.

Untitled

Men så jävla skitigt.

Untitled

Delade den här adbusten i går och skrev en text om hur världen skulle vara så mycket bättre utan pengar. Gör så ont i mig när jag tänker på allt som händer, inte minst att slavfrågan lyfts igen. Finns så många människor som går igenom helveten varje dag.

Untitled

Och apropå det så påminde facebook mig om att det var fyra år sen jag gjorde en protestutställning i tunnelbanan med den här tavlan. Hängde upp ca 70 stycken på olika tunnelbanestationer i Stockholm. Blev glad över att jag höll på och att jag fortfarande håller på. Jag hoppas att jag aldrig kommer att sluta vara aktivist. Om inte världen skulle skärpa sig. Då skulle jag sluta såklart. Men känns inte som att det kommer hända under min livstid.