Kapsylens 40-års fest

I lördags var det dags för den årliga husfesten, i år fyllde dessutom Kapsylen 40-år så det var extra mycket födelsedagsfirande. För dig som inte vet så är Kapsylen ett kulturhus som rymmer ca 70 kulturarbetare, Kafé 44, föräldrakooperativet Korken och några hyresrätter. Här kan du läsa mer om det fantastiska huset mitt på södermalm!

Alla grupper hade sitt eget tema och vi på Kafé 44 körde ”punken lever”. Jag hade massa svart smink och nätstrumpbyxor. Vet inte hur mycket punk det är haha, har aldrig varit punkare eller speciellt inne i den kulturen, förutom via Kafé 44 då.

Hur som, visst vill ni se lite bilder?!

Untitled

Så tuffa!

Untitled

Men jäklar va svart läppstift är krävande. Fick fylla på heeela tiden.

Untitled

Sminkade Josef och Anmar också men de valde bort läppstiftet pga jobbigt. Svart nagellack var däremot mkt poppis!

Untitled

Jag och Anmar är så coola. Jag är nog mest trött, drog ganska tidigt pga hosta som aldrig går över. Sover typ ingenting på nätterna. Deppigt. Fotot är taget av JoAnn Kneedler, kolla in hennes instagram här!

Här finns en film på allsången/födelsedagssången:

Annonser

Att vara turist i sin egen stad del 2

För några veckor sen hade jag en dag i gamla stan med mitt minsta barn (läs om den här). Den dagen smsade jag min kompis Sofia och skrev att vi måste göra gamla stan i höst och vinter. Dricka varm choklad på stortorget, doppa churros i choklad eller dricka cava i ett 1700-tals hus.

I går gjorde vi slag i saken och den här gången var målet churros.

Untitled

Men vi började med juice. Har börjat älska juice, tur för mig att jag fick en juicemaskin i somras. I dag ska jag gå och köpa massa frukt.

IMG_9491 (kopia)

Så himla vackra färger i gamla stan.

IMG_9499 (kopia)

Blev kär i stadsdelen igen. Vill flytta dit men inser ju omöjligheten. Däremot ska kafét under kastanjen (tror det heter så) bli ett av mina jobbkaféer. Det ligger så otroligt vackert. Frågan är om jag kommer bli distraherad av allt vackert och inte kunna jobba…

IMG_9503 (kopia)

Återigen… färgerna ❤ Och Sofia såklart ❤

IMG_9509 (kopia)

Någon hade strött konfetti på gatan. Blev glad av det också. Men så är det väl när en känner sig förälskad, allt blir vackert.

Untitled

Jag kände mig blek och trött. Speglade inte alls min kärlek till stan.

Untitled

Var tvungen att ta på mig läppstift.

IMG_9530 (kopia)

Vi tog den obligatoriska promenaden i stans trängsta gränd.

IMG_9540 (kopia)

Och gick förbi det här fina. Blev sugen på juice igen.

IMG_9544 (kopia)

Men målet var ju churros. Mitt churrosställe i gamla stan var stängt så google fick leda oss till drottninggatan istället. Apropå google, orkar ej googla tips – jag vill ha era tips på turistgrejs i Stockholm. Både med och utan barn! Skriv så pennan glöder i kommentarsfältet så gör jag ett blogginlägg av det 🙂

IMG_9551 (kopia)

Sen tog vi tuben till Liljeholmen och designmarknaden på Färgfabriken. Som tyvärr var en besvikelse.

IMG_9556 (kopia)

Men Stockholm fortsatte leverera vackert. Här nere vid vattnet i Liljeholmen. Efter den här bilden la jag ner kameran i väskan. Tröttheten tog över. Vi vandrade över bron till Södermalm igen, vandrade runt i butiker och åt thaimat på Mariatorget innan den söndagen fick övergå till mjukiskläder i soffan med chips och tv.

Gick och la mig tidigt men är fortfarande trött. Har tusen saker som ska göras i dag men först ska jag handla frukt. Den här veckan ska det juicas!

Att åka hiss med migrän

Det är så jävla svårt att leva just nu. Kände precis att jag var på väg tillbaka från feber och elände när migränen kom i morse. På min sista mammamorgon på väg till Astrid Lindgrens sjukhus med min äldsta (inget allvarligt). Tur att apotek är öppna typ jämt på sjukhus så jag kunde få tag på migränmedicin.

För ipren hjälpte inte, hade en tablett kvar i väskan som jag tappade på golvet inne på Urban Deli vid nytorget när jag i en desperat tanke tänkte att kaffe och värktablett skulle hjälpa mot den växande värken. Det där med att va i förnekelse…

Untitled

Så här ser jag ut med migrän, håller ihop livet ganska bra va? Syns ingenting va? Det är ju mitt jobb som mamma och kvinna. Att ba köra på.

Untitled

Här tror jag ändå migräntabletten hunnit verka lite. Men åter till det där med att köra på. Jag känner nästan alltid att jag inte har något val. Största anledningen är att jag har två barn att ta hand om. Andra anledningen är att jag så gärna vill jobba med konst/kultur. Jag vill rita, skriva och påverka.

I våras bestämde jag mig för att ge det ett försök när jag fick möjligheten att sluta jobbet med lön i tre månader. Och sen dess har det lossnat, jag blir bättre och bättre på att formulera mig. Rita ner mina tankar, förmedla det som sitter inuti mig. Det finns mycket mer att hämta såklart men det har börjat bubbla.

Det hade aldrig kunnat börja bubbla så om jag varit kvar på ett kontor. Och det är så sorgligt att tänka på. För jag tänker att konsten och kulturen är öppen för så få människor. Mest öppen för människor med tid och pengar.

Apropå pengar så skrev jag en text i går. Vet inte vad jag ska ha den till, men på något sätt vill jag använda den, här är ett utdrag:

”Och då pratar jag inte klass. För det är ännu en fråga. Men på tal om det. En sak som gör mig arg är folk som kallar sig fattiga för att de måste låna från sitt sparkonto när pengarna på lönekontot tog slut. De tog inte slut. De fanns ju hela tiden. De låg bara och väntade på ett annat konto för att rädda dig. De är fattiga säger de till mig den 23:e och blippar lite med mobilen för att lägga lite sedlar på rätt konto. De är fattiga säger de, och köper en ny tröja”

Med det sagt vill jag också säga att jag är priviligerad på massa sätt. Den här månaden hade jag till exempel noll kronor på kontot för att ett företag va supersen med en utbetalning. Men jag hade också en syster som lånade ut pengar så jag kunde betala alla mina räkningar. Priviligerad.

Men nog om det. Pengar är typ det tråkigaste jag vet. Låt oss kolla på konst i stället!

Untitled

Den här gjorde jag i fredags på väg för att hämta barnen i skolan. Hade låten i huvudet resten av dagen såklart.

Untitled

Den här gjorde jag på väg hem från sjukhuset idag.

Utskrift

Och äntligen lite mer serier! Älskar verkligen att rita dem!

Utskrift

I bland är det som att huvudet står helt still, som att det inte finns något ämne att rita om fast jag vet att det finns typ tusen. Och i bland bara flyter det på och jag skulle kunna rita hur många som helst. Energi som är upp och ner, hämta inspiration, vila och tokjobba. Jag passar inte på kontor. Skräcken att kanske behöva det för pengarnas skull skrämmer skiten ur mig. Jag behöver frihet för att vara mitt bästa jag.

Mer om det en annan gång, Nu har jag tagit två migräntabletter till eftersom det är min första barnfria dag och jag toklängtar efter att socialisera efter en febervecka. Aka, tänker inte missa min kväll med två fantastiska och kloka kvinnor!

Kalaslördag

Förra veckan fyllde min minsting 8 år och i lördags var det dags att ha kalas med släkt och vänner. Ska visa den dagen genom instastorys!

Untitled

Vi började dagen mycket lugnt. Dels för att jag varit sjuk i en vecka och inte kände mig helt frisk än och dels för att barnen älskar lugna morgnar lika mycket som mig. Lily sitter fast med elefanten hon fick i födelsedagspresent. Älskar när en köper något på loppis och det blir favoriten. Bevisar igen att saker inte behöver vara dyra för att bli älskade.

Untitled

Pyntade i vardagsrummet…

Untitled

…men självklart hamnade alla i köket.

Untitled

Nisse var med! Det är min lillebror och hans tjejs hund. En liten fegishund som helst vill sitta i knä på någon av dem och inte hälsa på någon annan.

Untitled

Efter kalaset tog min syster, hennes man och kusinerna med oss till Koh Pangan. Barnen tokälskar den restaurangen och jag med. Bäst på kvällen tyckte barnen var åskvädret, inte maten. Fantastisk miljö!

Här följer du mig på Instagram!

Febriga veckan slutar klokt

Blev så himla sjuk i tisdags. Eller egentligen redan i måndags men valde att ignorera det fram till tisdag morgon när jag satt och jobbade på Ill Café. Då vid 10-tiden någon gång ramlade det över mig ordentligt. Tänkte att det skulle kännas bättre att jobba från Kafé 44 eftersom mina kompisar är där. Konstigt resonerat haha. Men där tog det totalstopp så stoppa i mig en ipren och drack en kopp kaffe för att få tillräckligt med energi för att ta mig hem.

Sen har veckan varit en kamp. För att vara ensamstående med två barn som ska till skolan och så vidare när en har feber och hela kroppen känns som att den överkörd av ett tåg är inte roligt. Men i går eftermiddag kände jag hur livet började komma åter. Och i dag tänker jag att det var bra att vara sjuk. Knäppt? Nä, det var bara min kropp som sa i från pga kört i för högt tempo igen. Nu förstår jag varför jag har mått så dåligt psykiskt de senaste veckorna.

Stress är så sjukt jobbigt, för både älskar och hatar det. Älskar att maxa livet men hatar baksidan av det. Och hatar att jag aldrig lär mig att stoppa i tid. Hur som, nu är jag med på tåget igen. Känner mig mer stabil idag och hoppas att jag kommer va det i morgon också. Då ska vi ställa till med kalas för min yngsta dotter som fyllde 8 i tisdags. Men först ska jag ligga kvar i sängen och äta en sån här frukost:

IMG_9422 (kopia)

Mina två favoritpålägg:
Avocado med citron, örtsalt och chilliflakes
Majonös med rökt tofuskinka, grönt äppel och vårlök.

IMG_9413 (kopia)

Och boken jag läser nu i väldigt långsamt tempo. Men den är bra! Det är alltså När man skjuter en arbetare av Kerstin Thorwall.

IMG_9419 (kopia)

Min nya favoritkopp som jag köpte i London. Bakgrunden är utsikten från mitt sovrum som jag tycker är fantastisk. Det är en  liten skogsdunge som ger mig lugn.

Nu ska jag ta tag i mitt liv i långsamt tempo. Hänga tvätt, städa, svara på mejl och fixa posters. Sen hämta barn, laga mat och baka. Kanske kolla på en film och sen sova.

Varför gjorde jag så? – Din skamfyllda historia hittills

Ångesten biter sig fast, men den här veckan har jag bestämt mig för att jaga bort den så mycket jag kan och fokusera på jobb. Den här veckan ska bli kul har jag bestämt. Inte för att förra var trist, jag kan ha roligt med ångesten hängande över mig. Nu går vi igenom den torsdag till söndag!

Untitled

Hissfie på väg till Nadjas spelning tillsammans med Dj Dust på Scandic Malmen. Tänkte att det kanske var sista dagen med kjol och i dag känns det onekligen så med höstvindar som viner utanför fönstret.

Untitled

Älskar dj-utrustning.

Untitled

På fredag utnyttjade Maria sin födelsedagspresent som vi gav henne i somras, nämligen en middag. Vi gick till Bananas.

Untitled

Älskar allt med Bananas. Maten såklart, inredningen, personalen och stämningen som är underbar.

Untitled

Lördag var det dags för att hänga på Nadjas spelning igen. Denna gång i gamla stan och med en fantastisk BH på mig.

Untitled

Vi hade förfest med cava och blev jätteglada allihopa.

Untitled

Sen blev det söndag och jag vaknade med jättemycket ångest. Tur att jag hade en dejt inplanerad med Jojo. Vi tog en lång promenad till Torpet och åt paj till lunch.

Untitled

Har också hunnit med att vara kreativ. Gjorde denna adbust på väg till Gamla stan.

Utskrift

Och den här strippen i går kväll. För sån ångest har jag haft de senaste dagarna. Måste verkligen skärpa mig så mycket som det går.