Att åka hiss med migrän

Det är så jävla svårt att leva just nu. Kände precis att jag var på väg tillbaka från feber och elände när migränen kom i morse. På min sista mammamorgon på väg till Astrid Lindgrens sjukhus med min äldsta (inget allvarligt). Tur att apotek är öppna typ jämt på sjukhus så jag kunde få tag på migränmedicin.

För ipren hjälpte inte, hade en tablett kvar i väskan som jag tappade på golvet inne på Urban Deli vid nytorget när jag i en desperat tanke tänkte att kaffe och värktablett skulle hjälpa mot den växande värken. Det där med att va i förnekelse…

Untitled

Så här ser jag ut med migrän, håller ihop livet ganska bra va? Syns ingenting va? Det är ju mitt jobb som mamma och kvinna. Att ba köra på.

Untitled

Här tror jag ändå migräntabletten hunnit verka lite. Men åter till det där med att köra på. Jag känner nästan alltid att jag inte har något val. Största anledningen är att jag har två barn att ta hand om. Andra anledningen är att jag så gärna vill jobba med konst/kultur. Jag vill rita, skriva och påverka.

I våras bestämde jag mig för att ge det ett försök när jag fick möjligheten att sluta jobbet med lön i tre månader. Och sen dess har det lossnat, jag blir bättre och bättre på att formulera mig. Rita ner mina tankar, förmedla det som sitter inuti mig. Det finns mycket mer att hämta såklart men det har börjat bubbla.

Det hade aldrig kunnat börja bubbla så om jag varit kvar på ett kontor. Och det är så sorgligt att tänka på. För jag tänker att konsten och kulturen är öppen för så få människor. Mest öppen för människor med tid och pengar.

Apropå pengar så skrev jag en text i går. Vet inte vad jag ska ha den till, men på något sätt vill jag använda den, här är ett utdrag:

”Och då pratar jag inte klass. För det är ännu en fråga. Men på tal om det. En sak som gör mig arg är folk som kallar sig fattiga för att de måste låna från sitt sparkonto när pengarna på lönekontot tog slut. De tog inte slut. De fanns ju hela tiden. De låg bara och väntade på ett annat konto för att rädda dig. De är fattiga säger de till mig den 23:e och blippar lite med mobilen för att lägga lite sedlar på rätt konto. De är fattiga säger de, och köper en ny tröja”

Med det sagt vill jag också säga att jag är priviligerad på massa sätt. Den här månaden hade jag till exempel noll kronor på kontot för att ett företag va supersen med en utbetalning. Men jag hade också en syster som lånade ut pengar så jag kunde betala alla mina räkningar. Priviligerad.

Men nog om det. Pengar är typ det tråkigaste jag vet. Låt oss kolla på konst i stället!

Untitled

Den här gjorde jag i fredags på väg för att hämta barnen i skolan. Hade låten i huvudet resten av dagen såklart.

Untitled

Den här gjorde jag på väg hem från sjukhuset idag.

Utskrift

Och äntligen lite mer serier! Älskar verkligen att rita dem!

Utskrift

I bland är det som att huvudet står helt still, som att det inte finns något ämne att rita om fast jag vet att det finns typ tusen. Och i bland bara flyter det på och jag skulle kunna rita hur många som helst. Energi som är upp och ner, hämta inspiration, vila och tokjobba. Jag passar inte på kontor. Skräcken att kanske behöva det för pengarnas skull skrämmer skiten ur mig. Jag behöver frihet för att vara mitt bästa jag.

Mer om det en annan gång, Nu har jag tagit två migräntabletter till eftersom det är min första barnfria dag och jag toklängtar efter att socialisera efter en febervecka. Aka, tänker inte missa min kväll med två fantastiska och kloka kvinnor!

Annonser

2 reaktioner till “Att åka hiss med migrän

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s