Förra veckan började fantastiskt med en brunch hemma hos Ann-Charlotte. På en måndag, med massa underbara kvinnor. Och två hundar.
Sen fortsatte den helt okej. Kanske överdriver lite… men ändå. Jag överlevde.
Och hade en fin fredagskväll med Sofia och Nadja.
Sen vid kanske 02 något sa det pang och jag fick skjuts in till SöS där jag fick stanna kvar med morfindropp till måndagen. Så deppigt. Och ville inte att någon skulle veta pga kände mig svag och patetisk. Grät när en sjuksyrra visade medkänsla. Vill glömma den helgen.
Sen vinter, regn, ishalka och mörker. Fast jag känner mig ändå ganska stark och hoppfull.
Och barnen ser liksom jag fram emot jullovet. Nästa vecka barnfri. Då ska jag ta igen helgen som uteblev med pompa och ståt. Sen sovmornar och lugna dagar med barnen (tror jag hahahha) och sen barnfri vecka igen med min födelsedag. OMG. Nu fyller jag år igen.
