Detox

Untitled

Pratade med en kompis om mitt köpstopp och att det faktiskt handlar om en slags detox från shopping. Att sen när det gått ett par månader så känns det helt naturligt att inte handla nya saker. För till exempel så tycker jag det är roligare att hitta kläder i second handbutiker. Det tar bara lite längre tid och därför är det lättare att shoppa nytt.

Sen har jag ju faktiskt hur mycket kläder som helst hemma. Tror det handlar om att backa ett steg och ta sig tid till att titta på det som redan finns.

Ändra vanor. Så svårt men så värt i längden.

Annonser

Konsumtionsångest

Har sån sjuk konsumtionsångest just nu. Tycker inte om att världen går ut på att köpa saker för att bli lycklig. Perfekta lägenheten, perfekta sminket, perfekta semesterresan och så vidare. Allt kretsar kring saker och väldigt lite kretsar kring relationer med vänner och familj.

Untitled
Så här glad kanske jag skulle bli om världen blev mindre konsumtionsinriktad?
Foto: JoAnn Kneedler

I sociala medier lyckas få fånga det fina med att umgås. Många lyckas dock att förmedla köpbudskap. En supervanlig fråga på Instagram är: ”Vart har du köpt (insert valfri vara)?”. Jakten på att se likadana ut, jakten på lyckan som aldrig någonsin har ett mål.

För med en final skulle företagen sluta sälja sina grejer. Om alla var nöjda skulle kapitalismen falla som den ser ut idag. Ingen mera reklam om hur du får den perfekta huden. Du kanske skulle fråga din kompis om råd istället, blanda din egen lotion. Köpa kläder på second hand, sy om. Ha en egen stil. Spara pengar. Ägna mer tid åt varandra.

Har länge funderat på att prova köpstopp. Att inte låta mitt liv kretsa kring konsumtion. Tänker att reglerna skulle se ut så här:

Totalförbud på att köpa nytillverkade saker förutom underkläder, strumpor och hygienartiklar. Med undantag för mindre aktörer typ hantverkare och konstnärer. För det vill jag supporta. Det är de stora onda företagen som ska bort från världen.

Så pepp. Ska bara samla lite mer mod. Låter löjligt egentligen. Samla mod. Men det krävs alltid mod till att gå emot normen, även om det kan tyckas fjuttigt att gå emot konsumtionssamhället. Men underskatta aldrig det stora i att bryta normer, stora som små.

Så tänker jag om sociala medier

Jag börjar tröttna på Facebook, orkar sällan igenom flödet och använder det i princip bara för att nätverka och göra reklam för olika dj- och konstgrejer. Och ja, som kalender. Ganska mycket saker ändå men det känns inte som förr. Har en större ovilja att skriva random status om vad som händer i livet och om jag gör det ångrar jag mig nästan alltid på grund av känns utelämnande.

Instagram är ju minst lika utelämnande men känns mindre bevakat än Facebook även om det såklart inte är det. Tror jag är jobbskadad, vet ju hur mycket information som hämtas från sociala medier för att kunna marknadsföra bättre. Det finns verktyg som läser av vad folk skriver mycket om och så kan en rikta marknadsföringen åt rätt håll – göra virala saker med företag som avsändare.

Snapchat känns mer fritt, där är jag mindre hämmad och tycker det är mycket roligare. Jag känner att jag kan vara mer kreativ när det inte finns så många ramar eller regler. Dessutom bygger det inte på likes och det är en stor befrielse!

Här är mina favoritsnaps (själv tycker jag att jag är sjukt kul, mvh/inte så ödmjuk):

foto-2016-12-13-09-50-54
Jag var verkligen uttråkad!

foto-2016-12-13-09-50-57foto-2016-12-13-09-51-01

foto-2016-12-13-09-51-04
Var tvungen att skicka hela storyn till Elin sen, hon dog av skratt och jag dog lite av att få höra att jag är rolig. Älskar när folk säger det.
foto-2016-12-13-09-52-48
BebisAlma blev superhjälte. Klassiker.
foto-2016-12-13-09-52-55
Älskar att fota okända personer på tuben och ge dem roller i storyn. La upp en på instagram som är en stor favorit. Kolla på @jessicahallback
foto-2016-12-13-09-53-57
Insomnia.

Ps. Har du inte läs inlägget som heter ofrivillig kapitalist så tycker jag att du ska göra det! Klicka här!

Istället för att köpa – DIY

Apropå förra inlägget om att inte stödja kapitalismen – här kommer ett praktiskt exempel!

Har sett sååå fina saker med prickigt mönster. Till exempel Britas kaffekopp. Till exempel den ljusstake jag såg på R.O.O.M. i Skrapan. Jag ville så gärna ha den, tänkte att min liv skulle bli mer komplett osv. Ni fattar. Så en tänker ganska ofta.

Sen kom jag på att jag har en typ likadan fast vit + en svart poscapenna. Tog max 20 minuter att pricka denna precis som jag ville ha den. Sjukt nöjd över att jag inte köpte, dessutom kommer denna vara mer värd i längden eftersom jag typ gjorde den själv. Win win!

img_1535_redigeradimg_1540_redigeradimg_1568_redigeradimg_1580_redigerad

Ofrivillig kapitalist – javisst

img_1438_redigerad

Högt och lågt, så kommer den här bloggen att vara. Roliga dj-kvällar, fina saker och tankar om världen. I dag vill jag skriva lite om kapitalism.

Hörde en diskussion för ett tag sen där båda var emot kapitalismen. Den ena såg sig som ett offer för kapitalismen och den andra såg sig högst delaktig i att bidra till en kapitalistisk värld. Båda jobbar 100% på ett jobb med tillväxtsyfte samt har dyra konsumtionsvaror.

Den diskussionen fick mig att börja fundera på hur jag ställer mig i frågan eftersom jag också är emot kapitalismen men inte anser mig vara ett offer. Jag är dessutom absolut en del av kapitalismen eftersom jag inte valt att stå helt utanför samhället, men tycker att jag gör motstånd genom att inte jobba 100%, jobba volontärt och tänka på mina konsumtionsvanor.

Anser mig också misslyckas ständigt. Jag tillfredsställs av shopping och tänker inte alltid efter när jag hittar något billigt. Till exempel så borde jag verkligen inte handla på HM om jag står helt för mina ideal men faller dit ganska ofta. Får sjukt dåligt samvete att glädjen av shopping får mig att glömma barnen som sydde tröjan eller miljön som förstördes när tyget tillverkades. Om jag är hård mot mig själv tycker jag att jag är dum i huvudet, är jag snäll mot mig själv inser jag att jag faktiskt är en produkt av det kapitalistiska samhället (och mänsklig?).

Vad är det som är så dåligt med det kapitalistiska samhället då? Jo, i grova drag så bygger kapitalismen på tillväxt. Tillväxt betyder mer pengar i rullning för de som lever i väst och att de rika blir rikare och de fattiga, ja. Fattigare. Tillväxt är beroende av att folk fortsätter att handla, att de pengar de får i lön används till att konsumera onödiga saker så pengarna fortsätter rulla, fortsätter växa. Reklam lockar oss till att köpa, likaså längre priser. Och hur kan priserna sänkas? Jo genom att låta arbetarna och miljön komma i kläm.

Tillväxt betyder tillexempel att du måste jobba minst 8 timmar om dagen eftersom företagen vill gå i större och större vinst. Vi behöver egentligen inte producera i den takt vi producerar i i dag. Samhället skulle lätt klara att dra ner arbetstiden till 6 timmar men fortfarande betala ut samma lön. Men vinsten då! Har du hört talas om gasellföretag? Det är företag som vill dubbla inkomsten på ett år. Jag har hört flera exempel på sådana företag som inte nyanställer utan tänker sig att den befintliga personalen ska fixa det. Befintlig personal som så småningom bränner ut sig.

Offer för kapitalisten. Nä. Jag ser ju vad jag kan göra för att dra mitt strå till stacken. Men eftersom det är svårt att ställa sig helt utanför samhället och lätt att falla in och bli en produkt av samhället väljer jag att kalla mig ofrivillig kapitalist. En ofrivillig kapitalist som gör mitt bästa för att inte bidra till ett samhälle jag inte gillar. Att titta på när världen går under och anse sig vara offer verkar ju ganska meningslöst.

img_1416_redigerad