Började tatuera mig när jag var 30 – sen spårade det

Jag började tatuera mig sent i livet. Mest för att jag aldrig varit speciellt sugen, även om jag alltid tyckt tatueringar är snyggt. Men när jag fyllt 30 tog nyfikenheten över och jag bestämde mig för att jag inte kan dö utan att veta hur det känns att bli tatuerad och att ha en tatuering. Så gjorde ett pyttelitet hjärta:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-12-42

När jag sa att det var min enda skrattade folk å ba: väääänta bara! Jag skrattade tillbaka sa: Väääänta bara tillbaka. Tji fick jag för 1 år senare gjorde jag min andra. Ville göra en döskalle som en kompis ritat åt mig men fegade ur (??) och gjorde bara konturerna. Nu i efterhand tycker jag att det var ett jättekonstigt beslut. HUR TÄNKTE JAG??

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-15-56

Folk: Vad är det? Jag (helt seriöst): ser ni inte att det är konturerna av en döskalle????? Haha. Sen kom vettet tillbaka och jag fyllde i resten av döskallen:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-15-56

Sen åkte jag till Barcelona och tänkte att nu jävlar ska jag tatuera revbenen! Hon som skulle tatuera undrade lite om jag var beredd på smärtan och jag svarade typ: herregud, jag har ju FLERA tatueringar sen tidigare. Och ångrade mig såklart tusen gånger medan nålen hackade in färg i revbenen. Smärtan var så fruktansvärd. Jag bet mig i handen och skrek:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-18-51

Men snyggt blev det:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-40-38

Sen dröjde det ett tag tills nästa. Traumat över smärtan och över att jag varit så kaxig innan. Ojoj. Sommaren hann bli höst, hösten hann bli vinter och sen BAM någon gång i januari gick jag med skakiga ben för att göra en triangel (som jag tror jag fick i födelsedagspresent av fina vänner). Ett hörn är min äldsta dotter, det andra min yngsta och den tredje är jag – en stark triangel, min familj. Glömmer dock ofta den tatueringen eftersom den sitter i nacken haha.

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-23-07

Sen var det dags att åka till Barcelona igen. Denna gången var jag inte lika kaxig och gjorde en svart stjärna på foten:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-26-50

Sen slog jag på stort igen och gjorde en handgranat på låret:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-30-02

På bilden är jag på en strand i Albanien där min systers familj har sin släkt. De var så sjukt fascinerade av mina tatueringar på ett roligt sätt – de älskade den? Haha.

Efter bomben ville jag ge musiken lite uppmärksamhet, älskar grime och tatuerade in 140 BMP – det tempo grime går i:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-32-44
Att tatuera på fingret var sådär skönt, men här någon gång tror jag att jag faktiskt börjar vänja mig vid smärtan på riktigt. Så åkte till London och tatuerade ett till finger -nemas problemas!

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-35-17

Droppen är en del ur loggan för Hobbyrummet, ett dj-crew jag var med i på den tiden.

Några veckor senare (har du märkt att tatueringstakten ökar lavinartat) fick jag en tatuering av min syrra (m.fl. minns ej?). Hon ville så gärna att jag skulle göra en gammal tunnelbanevagn på armen så hon gav mig presentkort i födelsedagspresent:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-37-00

Min arm svullnade upp och blev dubbelt så stor. Gick på middag och födelsedagsfest efter och någon gång på kvällen fick jag panik av svullnaden och sprang in på toaletten för att slita av plasten. Sen gick vi på karaoke.

Sen tatuerade jag mig själv!

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-41-41

Sjukt svårt. Gjorde det för att öva eftersom en kompis ville att jag skulle signera en tatuering hon gjorde av min konst. Kunde liksom inte börja på henne, men nummer två fick hon bli:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-42-16

Efter att jag provat på mig själv och insett hur svårt det var vågade jag inte göra hela signaturen på min kompis utan nöjde mig med ett J:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-44-20

Sen ville jag prova stick and poke och det blev musikrelaterat igen, och ja det finns en anledning till att det inte finns en stoppknapp. Stopp är ju trist?

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-45-08

Sen åkte jag till Marseille, en underbar stad och gjorde ännu en tatuering. Tar det aldrig slut?! tänker du säkert nu. Hur som, den här tatueringen fick jag faktiskt rabatt på när jag visade motivet:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-47-20

Sen ba. Nähä, den där lilla pluttdöskallen (som först var en kontur hahahaha), den är alldeles för liten. Och så gick jag till en kompis som fick rita vidare på den och trollade fram fler döskallar:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-49-39

Sen gick jag all in och körde halsen. Hade en liten ”kom igen världen, fuckar du med mig fuckar jag tillbaka”-känsla då:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-59-21

Är så nöjd med den att jag aldrig tänker på den? Den liksom smälter in som en del av mig. Och där någonstans blev jag förtjust i tanken av kattdjur. Modig som ett lejon tänkte jag när jag åkte till Barcelona ännu en gång och kom hem med denna:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-55-25

Sen åkte jag till Italien med jobbet och tänkte: ”En tatuering skulle sitta fint” redan på planet ner. Fick med mig några kollegor på en gängtatuering men när vi ville tatuera oss var det söndag och tokstängt så vi fick spara det till hemmaplan. Men när vi kom hem var det bara jag och en kollega till som bestämde oss för en Funghi med veganost samt en uträkning på en nota som gav många skratt i Rom:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-22-56-09

Sen ganska snart efter påbörjade jag den största tatueringen hittills, tre långa sittningar blev en stad runt hela min vad:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-23-00-59ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-23-01-29ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-23-01-49ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-23-02-01

Och det var den näst sista, den senaste är nämligen denna:

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-23-04-28

Som i skrivande stund fortfarande läker. När jag skulle göra den var jag inte alls kaxig, utan sjukt nervös. Men kan stolt meddela att den faktiskt inte gjorde ont alls. Tänk vad mycket som kan hända på fem år.

 

 

Annonser